~Lilla Ego, sitt still~

"Vad tycker din pojkvän om att du pratar med mig på nätterna"

Jag försöker se det komiska i att denna fråga

kommer ifrån en gift man
o funderar lite vilket som vore det bästa svaret?
A) Jo men han är jättesvartsjuk o har lovat att slå ihjäl dig

nästa gång!

B) Vadå pojkvän, menar du att VI inte är tillsammans?

(Hade ju helt klart varit roligast)

C) Nä, jag är singel, för jag faller för allt som inte faller för mig.

Jag valde C.
(Jag har ju en tendens att göra det)
Kände att jag hellre kunde låta lite patetisk
än som en assbutt.

"Du är skitfin  o en jättego  tjej.
Den som inte ser det är en idiot."

O det känns lite bra ändå.
Mina vänner bör ju liksom säga så.
Att jag förtjänar bättre än de där jag kärar
ner mig i .
Men han vinner liksom inget på det.
Tror han insett vid det här laget
att vi aldrig kommer vara mer än
ego-boostar åt varandra.

Men så somnar han, eller försvinner.
Det blir i alla fall tyst.

(allt gick bra tills det blev tyst)
O det känns som att det springer
myror i själen.
Jag saknar den förlorade pojken.
Hur låter man bli att höra av sig till någon
som man vill prata med så ofta som möjligt?
Skriver tusen meddelanden som aldrig skickas.
För jag är ju "hopplös".
Tänka sig att det är det ordet som tog hårdast.
Vill kräka ur mig vackrare ord.
Slå in i skallen att jag faktiskt är bra.
Jag är bara lite trasig.
Det släpper när jag vet vart jag står.
Man blir lite uppfuckad när människor
en dag bara försvinner.
Som nån illusion som går fel.
Borttrollad men aldrig återfunnen.

Som om "Vi" aldrig fanns

O jag känner hur mitt ego skuttar omkring inne
i kroppen.
Gör volter, står på händer o gör piruetter
för att väcka lite uppmärksamhet.

Lilla Ego, sitt still!

Ställer sig med en radio uppsträckt mot strupen
som spelar någon poppig kärlekslåt som
sakta bubblar ut genom ena mungipan.

O plötsligt hör jag Egots röst smita ut:

Ta mig, välj mig, älska mig!

...för bättre än mig kan du inte hitta.

Kväver ropet i kudden o vaggar Egot till sömns.