Att fånga ett luftslott

Jag kan konsten att fånga luftslott.
Vet hur man snärjer in dom med vackra ord.
Tar på mig rollen som det skogsrå som min vän vargen
en gång sa att jag var.
När jag hade mitt långa röda hår o ett leende som
trollband människor.
(Tydligen kunde även rovdjurständer ha den effekten.)
Det sägs att skogsrån drar män i fördärvet.
Det som inte nämns är väl att männen själva väljer det...

Jag får höra hur vacker o sexig jag är.
O jag fortsätter att locka o snart har jag dom runt lillfingret.
Det känns så ofarligt.
För jag vet att de innerst inne inte vill ha mig.
Att någon annan väntar på dom någonstans.
Att jag bara är ett irrbloss som dom känner sig tvunga att följa.

 

Låter dom aldrig komma såpass
nära att de ser min ihåliga rygg o rävsvans.
De minns bara att de åtrådde mig o undrar varför det ligger
röda hår på deras madrass när de vaknar igen...