... ska jag berätta hur mycket jag behöver dig.
Du-dunk, du-dunk, du-dunk...
Dina hjärtslag ekar mot mitt öra
o jag ler lite för mig själv.
Mitt huvud mot ditt bröst o
din finger gör cirklar på min axel
medans du håller om mig.
En total främling o ändå har jag inte
känt mig såpass här lugn o avslappnad på länge.
Värmen från din kropp är sövande
o jag vet ju att jag flyr, att jag försöker få
ihop mitt krossade hjärta.
Men just nu fungerar du
bättre än Karlssons klister.
Jag reser mig upp o ska göra något
o du kommer efter, lägger armarna om min midja
o kysser mig i nacken.
O då vet jag att jag är förlorad.
