söndag 31 januari 2016

~Hjärtat är bara en muskel, kärlek blott en konstruktion~

Hade jag inte vetat bättre skulle jag nästan tro att han förhäxat 
och trollbundit mig med sina vackra trollkarlsfingrar.
För jag ser ju klart och tydligt att han inte är bra för mig.
(är han verkligen bra för någon?)
Men likt förbannat släpper inte mitt hjärta taget om honom.
Eller ja, det är väl som Maud sjunger;
"Hjärtat är bara en muskel, kärlek blott en konstruktion."
Fast den delen av min hjärna som hanterar känslorna har blodiga slagsmål
med den delen som har hand om mitt vett.
Resulterar i yrsel och svimmingsattacker.
MEN, det får bli ett slut snart!
Vad håller mitt vett på med?
Hur svårt ska det vara att golva lite åtrå och begär?
En rak höger, PANG!! Borta! Eller?
Är det kanske meningen att åtrån och begäret ska vinna?
Att jag ska höra och se alla dessa tankar och bli galen?
Är det din plan, min trollkarl?
Sitter du hos din vackra trolleriflicka
(som inte vet om att hon går på lina o kastar sig mellan trapetser utan skyddsnät.)
och väntar på att männen med vita rockar ska komma och hämta mig?
kommer du då stå och skratta rått åt mig?
Eller, kommer du ge mig den blicken du alltid gav mig och säga;
"Du är fortfarande vacker."
Även med bakbundna armar.
Får jag välja?
Jag väljer isåfall skrattet.
Jag hatar dina vackra ord mer än något annat.
Säg att jag är ful, tråkig, dum.
Säg...
Förlåt ?
... att du hatar mig.
Nä, psyket är nog inget för mig.
Skulle bli svårt att förklara varför jag är där.
"En trollkarl med långa vackra fingrar förtrollade mig.
Jag blev galen av åtrå....
Ynkliga människa sitter de andra inlagda och tänker redan nu
o jag dreglar lite demonstrativt åt deras håll. De tycker jag är äcklig.
.. Jag hör hans hånfulla skratt när jag sluter mina ögon.
Tillsammans med orden;
"Det gick inte att älska en sån som du."
Nä, ska kanske göra inbrott nån dag i Trollkarlens kammare.
Jag ska hitta hårslingan eller vad han nu använder,
Jag fäller ju ändå bra mycket, vore väl bara att samla ihop på kudden.?
o så ska jag bryta hans jävla förtrollning!
Man leker inte med eldflickor utan att till sist bränna sig.
Du Trollkarl...
Du har snart ingen makt över mig längre.

torsdag 28 januari 2016

~Mod & Åksjuketabletter~

"Ibland känns det som att vi är mitt i ögat på en tromb
Allt omkring oss bara snurrar, rusar på.
Vi står helt stilla.
Betraktar kaoset omkring oss.
Intalar oss själva att vi är där vi ska vara just nu.
Att vi är trygga.
Att allt annat är vansinne o galenskap.
Men ändå finner jag mig avundsjuk på världen utanför.
Ser liv gå framåt medans vi bara står kvar på samma ställe
o stampar. 
Trygg, men ändå så osäker.
Någon dag kommer jag ta steget över kanten.
Håll mig i handen, älskade du?
Yr med mig ut i verkligheten o se vart vindarna tar oss?
Om du tar med lite mod tar jag med åksjuketabletter."

onsdag 27 januari 2016

~Isprinsessor~

Jag är en Isprinsessa.
Jag virvlar runt o gör snirkliga piruetter
o trippelhopp tills du plötsligt lägger krokben på mig
o jag far framåt i en oanad hastighet.
Landar med näsan först.
Du skrattar o håller upp en skylt.
10 poäng.
Jag ler lite under blodet som rinner ner över min mun.
Nöjd över det faktum att du iaf ser mig.
(Hoppas att alla tänder fortfarande sitter kvar)
Tänker tro att det var som när man var liten, att kärlek börjar med bråk.
Men när jag masat mig upp är du borta igen.
Är lämnad kvar med nya skrapsår på hjärtat.

Så jag går hem.
Stoppar bomull i näsan o plåstrar om mina sår.
Glömmer att det någonsin hänt.
Glömmer dig.
Men du är den där sårskorpan som jag borde låta bli att klia på
men en dag snuddar min armbåge soffryggen o klådan
kommer tillbaka precis när den lagt sig.
Kliar tills jag blir tokig o sårskorpan är åter i mitt
medvetande.

Så jag virvlar vidare, vackrare än någonsin.
Gör häftigare tricks för var dag, o skriver ditt namn i isen,
för att du ska se, för att du ska förstå.
Men du ser mig aldrig igen.
För dig är jag bara en Isprinsessa bland så många andra.