This day´s a spinning circus on a wheel

Det blåser storm.
Håret står rakt upp, lite som en tokig mohikan
o jag säger till mig själv om o om igen att jag verkligen måste göra
något åt min ickebefintliga frisyr.
Att raka av allt känns ännu lite mer lockande när en stor slinga hamnar
i mitt ena öga o resten i min mun.
Folk tittar lite på mig där jag går i sidled över parkeringen o spottar, fräser o blinkar.
Jag tittar tillbaka o ler, då tittar de bort.
Det slår aldrig fel.
Hör plötsligt ett vinande ljud o vänder mig om för att hitta ljudkällan.
Finner endast att det verkar förfölja mig o upptäcker snart att
det kommer ifrån min egen bröstkorg.
Inser att jag svalt stormen.
(Dumma flicka, gäspa inte i full motvind!)
Det vinande ljudet kommer ifrån alla hål i mitt hjärta, ett irriterande tvärdrag
drar genom min kropp o jag huttrar till.
Knäpper jackan o springer till bilen.
O under dagen skiftar stormen mellan hårda vindar, störtregn, hagel
o stundtals även lite sol.
Ett tag skymtade jag en regnbåge ovanför det vänstra ögonbrynet.
O jag försöker balansera övergångarna men känner mig som
en tokig clown som försöker jonglera på en enhjuling.
Förvarnar om lågt flygande föremål, men ingen lyssnar.
Tappar till sist tålamodet, stoppar fingrarna i halsen o kräks ur stormen.
Märker inte att du står i min väg innan det är försent.
O alla nariga vindar, hagel o regn sköljer över dig i form av anklagelser o hårda ord.
Hur kunde du, varför gör du såhär, har du inget hjärta, förstår du hur jag mår?

O jag tappar andan när stormen lämnat mig.

Sitter på en stol o bara skakar.
Känner mig lättad en kort stund, men vet...
en storm ger sig sällan så lätt.