~Det som var "Du och Jag"~

Jag har samlat ihop alla mina minnen av oss och lagt i en ask.
Knytit ett vackert rött sidenband om den.

Borde slängt runt några kedjor med ett hänglås och svalt nyckeln?

Men jag vill inte ha vårdnad om dom längre.
Det var inte det vi kom överens om när vi träffades.
Eller läste jag som vanligt inte det finstilta?
När vi skiljs åt får du alla sårade känslor o vackra minnen som förstörts
Själv tar jag frihet och ett skuldfritt samvete

Nästa gång borde jag anlita en advokat.

 

Men jag måste vinna mina egna minnen tillbaka
Måste återta mina platser och det jag älskade redan innan Du.

Jag kan inte se Dig i allting längre.
Jag vill inte sakna Dig.

Jag bäddar ner asken i en liten korg med en filt i
Som de alltid gör på film med bebisar de vill lämna
o lägger i en lapp:

"Här är våra minnen o livet vi delade med varandra..
De tar livet av mig mer och mer för varje andetag.
Inte mycket skötsel krävs, ta bara upp dom o minns mig ibland?"

Och jag ser Dig bära in byltet.
Ser hur det riktigt lyser upp genom fönstret, hur minnena riktigt sprakar
för att påminna Dig om att vi var lyckliga, att vi älskade varandra...

... Alldeles för snart inser jag att gnistorna kom från när du kastade in det som var oss

i kaminen o gick därifrån.