Där älvorna dansar dit längtar jag jämt?

I år plockade jag inga sju sorters blommor för att 
lägga under kudden.
Jag vill ändå inte drömma om dig.
Som straff vaknade jag med kuddavtrycket
från helvetet på ena kinden.
Det är ett säkert tecken på att du börjar bli gammal, 
kuddavtrycken tar evigheter på sig att försvinna.
En timmas skrynklighet innan du kan tackla världen...

Likt förbannat var du där.
Vad var det du inte förstod?
Skickade jag ut mixade signaler via mina tankar?
Jag vill inte se dig igen!!

... förresten, kl 03:45 på ängen där älvorna dansar.

Ses där!

Kanske överkattade jag bara min telepatiska förmåga.
Eller så har jag dålig karaktär t.o.m. i sömnen.
För ingen tror väl på en midsommarnatts dröm längre?
Den kraften dog samtidigt som vi slutade tro på älvor, knytt o magi.

När kuddavtrycket lämnat mig högra kind

har jag glömt dig igen...

...men lova att du kommer tillbaka när jag behöver dig.

PS. Ta med regnbågsglass! 

Så bara ta mig...

Han tror att det handlar om åtrå.
Till viss del har han väl rätt, 
men vad han inte vet är att han är det enda som 
räddar mig från mig själv just nu.

Du är så jäkla vacker o sexig.

Så bara ta mig...

...någon annanstans.

(För här överlever jag inte.)

Jag vet att vi aldrig kommer göra mer

än såhär.

Vi eggar upp varandra med ord o små

beröringar.

Driver någon liten del inom oss

till vansinne.

"Känner du hur hård jag är?"

Nä, men känner du att jag

börjar tröttna på den här leken?

Vi hör av oss då o då.

Berättar hur jäkla het den andra är.

Mest för att påminna om att vi 

fortfarande finns där

o att våra kroppar inte kommer ge 

sig förrän de faktiskt får varann.

Så ta mig nån jäkla gång.

Få det överstökat. 

Det kommer alltid vara upp till dig.

Jag har inget intresse av att slåss

om din uppmärksamhet de få

gånger vi möts.

Dra med mig, gör vad du vill

med mig.

17 år har gått sedan jag såg

dig första gången.

Det är din tur att jaga mig...

You can still change your mind...

(ett äldre alster)

Det är alltid lätt att vara efterklok.
Att år senare se att det där pefekta beslutet inte var så mycket
annat än ett rejält magplask.
Men, då är allt redan försent.
Man ligger där platt på marken med lera i näsan o tistlar i håret
o tänker att "Det där var väl ändå bra jäkla korkat?"

Ett bra tag bestämde jag mig för att ligga kvar.
(Alla behöver vi väl en liten paus ibland?)
Men nu på senare tid har jag fått nån lättare släng
av tourettes syndrom o har känslo-damp a la "Grey´s anatomy"

när det gäller dig.

Förlåt, jag gjorde nog fel val?
Jag saknar dig.

Men kanske saknar jag bara att känna något alls?

Känt mig lite tom det senaste.
Jag är trött på all besvikelse.
Saknad är väl bättre?

Eller?
Kanske var du min person?
Kanske var vi väldigt lika, men jag spatserade runt med skygglappar

för att jag inte ville se nåt positivt hos någon annan.

Han hade mitt hjärta kvar i sitt våld.

Jag borde nog haft en varningslapp just då;
"Känslomässigt instabil, återkom om 6 månader"

Kanske är det bara jag som är egoistisk?

(som vanligt)

Någon liten knasig del av mig som sitter o ropar det högsta den kan;
"Jag är en bra tjej, jag är ett bra val, jag var bara lite trasig- välj mig!"

Som ni hör, det är egot som lever rövare.
Men tänk, bara tänk om jag faktiskt var den.. rätta?

Men vem är jag att ropa nu, när alla andra är lyckliga?
Jag är inte med i Grey´s anatomy, i verkliga livet håller

man käft o inser sitt misstag.

Att man ibland faktiskt bara kan skylla på sig själv...

Men om jag vore med i Grey´s

"If you love someone, you tell them.
Even if you´re scared that it´s not the right thing.
Even if you´re scared that it will cause problems.
Even if you´re scared that it will burn your life to the ground,
you say it and you say it loud
and you go from there..."

Den där jäkla insikten (eller; känslor o dansbandsmusik)

6 år har gått o någonstans hoppas man ju ändå att
man odlat fram lite vett, längs vägen?
Jag hade ju liksom ändå glömt dig?

Några minuter o hundra knottbett senare
hörs ett:
"Hej Sofia..."

O samma löjliga attraktion som då, sköljer över
mig innan jag ens hunnit reagera.
Jag ler lite fånigt.
Vem kunde ana att jag hade en backup-disk inuti
mitt huvud som bara väntade på att få sättas igång
igen så fort jag skulle se honom?

Märkliga sånger om kexchoklad, nattliga promenader
genom Götene i iskyla, försynta pussar,

nysningar i nacken, mopeder, alldeles
för många skamliga förslag för att kunna räknas
o massvis av skratt o webecam sessioner.

Fan.

"Heeej, det var längesedan! Kul att se dig"
hör jag komma ur min mun.

Medans flickan som svor att hon glömt mest står

där förvånad, o försöker överleva känslostormen.

"Och hjärtat längtar ut..."

Groupie.

Det var ju bara det jag var.
Jag jagade luftslott som hobby mellan relationer.

Allt för att slippa känna, på riktigt.

Ett slags bekräftelsehoreri.

Det var ju allt det var?
Gamblade då jag inte hade något att förlora.

När det plötsligt slår mig.
Fasen vad förtjust jag var i dig.
Jag satt uppe sent på nätterna bara för att få prata med dig.
Jag åkte på spelningar långt bort som attan bara för att för en gångs
skull byta ut webcam mot verklighet o låtsades
som att jag ändå ville ut o dansa o vad är väl tio mil?
(Sofia som knappt orkar ta sig till Herrljunga)
O det enda jag önskade var att du bara vore typ ett vanligt
jäkla butiksbiträde på ICA o att jag inte träffat dig
på det sätt jag gjorde.
Jag vågade bara aldrig låta mig känna efter...

O plötsligt kan jag inte andas

Jag biter ihop.
Pratar om florister o katter.
Elaka ex o tappad danspepp.

Åren har gått o livet snurrade vidare.
Det är så lätt att glömma att även andras gjort
det, även fast det liv man själv byggde upp slogs i spillror
o man står tillbaka på noll, bara lite äldre än förut.
Trasigare o tröttare

O jag vet att jag förlorade ett slag som jag
aldrig ens vågade ställa upp i.
För vem är väl jag...
(Helt jäkla fantastisk om någon bara orkade se efter!)

Ville säga så himla mycket, men det var dags att göra sorti.

Jag är inte dummare än så, förstår när saker är meningslösa.
Rusar iväg, tappar en glassko o hoppas att du någon gång
ska orka leta...

Åkte hem, öppnade upp chatten, hittade mannen
med vackra armar...
"Är du vaken...."
Snälla sig att du vill ha mig...