Glömmer

En text som för många år sedan fick mig att börja skriva.
Författarinnan är Åsa Ericsdotter

.............................................................................

Glömmer

Eftersom jag för längesedan glömde.

Dina ord berör mig inte längre, nej inte ett dugg.

Inte mer än vinden som sveper genom mitt hår.

Ditt namn får inte längre mitt hjärta att stanna

(Längre än för ett dygn)

Du berör mig inte mer än en kniv när den snuddar mitt bröst.

Ibland fastnar jag bakom ett andetag

Kan inte träffa dig igen, men det beror inte på något särskilt-

Din doft skulle kväva mig och dina ord kvälja mig.

Jag skulle älska dig. Dina ögon, dina fingrar, dina öron, dina läppar,

din hals, din hårda *** och den förbjudna mjukheten efteråt.

Jag skriver inga brev.

Varför skulle jag göra det?

Du skulle inte läsa dom och jag har inget att säga-

Bara tiotusen ord i kanon och om och om igen i forte

och piano och fruktansvärt välartikulerat, snabbt som fan och andante.

Jag har absolut inget att säga dig.

Inget av ditt har jag kvar, bara ett enda kort på ditt ansikte

och det tittar jag aldrig på-

Bara varje morgon och varje ensam natt och på söndagar och klockan 

fem och sex och sju och alltid varje torsdag, bara när jag råkar komma åt det 

igenklistrade tusen gånger upprivna kuvertet där det ligger, 

och varför skulle jag ens vara intresserad av ditt ansikte?

Ja, det är klart att jag har några papper kvar som jag skrivit till dig,

men bara ett par stycken och där står inget intressant och jag har nästan

tappat bort dom tillochmed, skrynkliga är de också.

Bara några blad med några ord-

tvåhundranitton sidor förtvivlan.

Jag tar aldrig ditt namn mellan mina läppar och de sexton orden du skrev till mig

läser jag aldrig längre-

Sjunger dom och skriker dom och älskar med dom tills de dränks.

Bara tanken på dina fingrars rörelser när du skrev dom åtrår jag.

Femton sår har jag på mina händer.

Ett för den gången du lämnade mig.

Ett för den gången då du lämnade mig igen.

De andra tretton för varje gång du vänt dig bort när jag försökt nå dig.

Jag har glömt dig

för längesedan.

För lögner (och du) passar mellan mina läppar.