Jag vet att vi aldrig kommer göra mer

än såhär.

Vi eggar upp varandra med ord o små

beröringar.

Driver någon liten del inom oss

till vansinne.

"Känner du hur hård jag är?"

Nä, men känner du att jag

börjar tröttna på den här leken?

Vi hör av oss då o då.

Berättar hur jäkla het den andra är.

Mest för att påminna om att vi 

fortfarande finns där

o att våra kroppar inte kommer ge 

sig förrän de faktiskt får varann.

Så ta mig nån jäkla gång.

Få det överstökat. 

Det kommer alltid vara upp till dig.

Jag har inget intresse av att slåss

om din uppmärksamhet de få

gånger vi möts.

Dra med mig, gör vad du vill

med mig.

17 år har gått sedan jag såg

dig första gången.

Det är din tur att jaga mig...