~Näcken~

Förr i tiden varnade föräldrar sina barn för Näcken.
Den nakna mannen som satt vid sin bäck och spelade vackra
melodier på sin fiol och trollband de som kom i hans väg.
Mannen som drog dom med sig ner i det mörka, kalla vattnet.

Vart finns de där varningarna idag, undrar jag?
Haha! Säger ni säkert nu.
Lilla Sofia, Näcken finns ju faktiskt inte, inte på riktigt.
Ser ni hånleendet jag ger er?
Det är klart att han finns!
Hur jag kan veta det?
Jag har mött honom.

Och jag blev förtrollad

Näcken finns inte längre vid vatten, du kan möta honom vart som helst.
Han är inte någon vacker man, men han kan förvrida ditt sinne.
Ett enda ord som kommer ur hans mun och du tycker att han
är vackrast i världen.

Näckens mål är inte längre att lura med sig barn ner i ett evigt mörker.
Han lurar ner unga kvinnor i sin säng.
Fast nej, Näcken är inte alltigenom ond.
Han har bara gått för långt.
Tappat kontrollen.
Egentligen är han bara trasig, uppfuckad och ensam.

Precis som jag

Precis som den forna Näcken kan han förvandla sig.
Men nej, inte till en stor svart hingst...
(Även fast det kanske lockat med mig så kanske det inte fungerar
på alla? Allergiker och hästrädda skulle ju fly för livet)
Han förvandlas till en sårbar pojke ibland.
Ibland till ett charmtroll med en gitarr i handen .
Och ibland helt enkelt bara till den du vill att han ska vara...
kanske en underbar vän?
Näcken har verkligen list som en rä(f)v, så tro inte att du kan fly undan.

Man vill ändå inte fly

Så nu, när jag slår upp ögonen och hör hans lugna andetag, hans hjärtslag
mot mitt öra och känner värmen ifrån hans kropp emot min, 
så sätter jag mig upp och muttrar;

Varför fan varnade inte min mor mig för Näcken?!

Så tittar jag på honom, ler och kysser honom på pannan
och fortsätter slumra sött vid hans sida..

...tack mamma.