Där älvorna dansar dit längtar jag jämt...

Jag kanske känner för mycket, för fort.

Rusar med huvudet först mot en stenvägg.

Kanske är det lättare för mig att kasta vackra ord?

Jag har inte så mycket att förlora.

Men jag är rädd för att förlora dig.

Jag tar inte lätt på känslor.

Jag tar knappt ens lätt på närhet.

Men jag kan inte sluta att tänka på dig.

Din doft, dina läppar, din hud, din röst.

Att jag vill somna i dina armar o vakna likadant.

Att jag vill lära känna dig.

Men jag är ledsen att jag blir sådan här.

Jag antar att det inte ingick i manuset

att jag skulle känna något annat än eventuellt lite åtrå.

Jag glömde lite snabbt att jag bara är en biroll o att

jag inte innehar huvudrollen i din film.

(även fast att jag alltid kommer hävda att det blev något fel under castingen)